Movadofickur med lagerproblem

Lars hade bett mig se över ett Movadofickur. Vid en första snabbtitt verkade det ganska bra, förutom kronan som var sliten.
Efter lite närmare inspektion på verkstaden upptäckte jag att en lagersten var sprucken och spiralen såg konstig ut. Inga större problem så det var bara att sätta igång.

Letade först reda på en ny passande krona. Därefter tittade jag närmare på spiral och balans. Spiralen hade varvfel, breguetkurvan var inte plan samt formen var fel. Riktade först varvfelen – dvs avstånden mellan spiralvarven som inte var lika. Sedan gjorde jag kurvan plan, sist riktades kurvformen. Även ruckstiften justerades och riktades. Balanstapparna var lite slitna, de fick poleras i rullbänken.
Gaffeln på gånghaken hade märken av slitage, den fick poleras. Först fick jag dock ordna till min polerfil som är välanvänd och hade blivit sliten.
Sedan var det löpverkets tur, alla hjulen kontrollerades och tapparna inspekterades – centrumhjulet var rejält slitet. Det gick fint att polera bort alla märken men nu glappade hjulet lite väl mycket i hålet. Beslöt mig därför att sätta in en sten istället för det slitna mässingshålet.
En av stenarna i löpverket var sprucken. Tryckte sönder den med ett verktyg – öppnade fattningen – med det speciella verktyget – och satte in en ny sten av syntetisk rubin. Innan det fanns syntetiska lagerstenar använde man äkta rubin. Dessa stenar var mycket sköra och gick inte att pressa in, utan de sattes fast i en fattning. Med hjälp av svarv eller ett speciellt skärande verktyg gjordes fattningen. Man vek sedan över en kant – med hjälp av ett speciellt verktyg – över stenen. Jag brukar – om det finns möjlighet – att fatta in även den moderna stenen. Det ser snyggare ut och man förstör inte fattningen. Då mäter jag först öppningen och ser om det går att använda en standardiserad sten. Sedan pressar jag ner stenen med steninpressaren om det behövs annars viker jag bara över kanten med mitt verktyg.
En sten till balansen var lös, så den fattade jag om när jag ändå var i farten. Kronhjulet skars rent från grader så att det inte skulle skära in i verkbotten.
Allt klart för rengöring!

Verket sattes ihop och oljades – men verket gick väldigt dåligt…
Vad var fel?
Balansen svängde fint men helt plötsligt stannade den, jag kunde se att balansen stannade mot hakens horn. Felet låg någonstans i gångpartiet. Hur kontrollerar man gången?
Först tar jag bort balansen. Sedan kontrollerar jag gången. Tittar på hur gånghjulstanden faller mot vilytan på hakstenen – vila 1 – den skall vara ungefär en grad. Detta skall vara lika på båda stenarna. Sedan skall haken ha en liten fri väg innan den vilar mot anslagsstiftet – vila 2. Detta skall också vara lika på bägge sidor. Om det ser riktigt ut är gången OK.
Sedan sätts balansen tillbaka och hornluften kontrolleras. Man vrider då balansen så att liverstenen står mitt för hornet – då skall haken gå att röra litegrann. Också detta skall kontrolleras och vara lika på bägge sidor.
Sist kontrollerar jag knivluften. Då vrider jag balansen så att luften mellan den lilla rullen- säkerhetsrullen – på liverrullen och hakens säkerhetskniv kan kontrolleras. Den skall vara liten och samma på båda sidor. Här var felet! Alldeles för stor luft! Då är kniven för kort.
I detta fall bestod kniven av ett inpressat mässingsstift i haken. (Som det brukar.) Jag kunde med hjälp av en stans trycka kniven utåt mot hakgaffeln så att jag fick korrekt knivluft. Ibland går det att platta/sträcka kniven något, ibland får den bytas, ibland får hela haken bytas. Ett ovanligt fel som man undrar hur det uppstått? Hur har klockan gått innan? Detta justeras på fabriken, normalt behöver man som urmakare inte justera detta.

Nu gick klockan! Men hur? Bra men fel!
Plus 256 sekunder – över 4 minuter per dygn – lite väl mycket!
Fick ta fram mina reglagebrickor och tynga ner balansen något.
Några brickor senare gick klockan som den skulle – håller tiden fortfarande!

Som alltid när man lagar gamla klockor – överraskningar väntar!

 

Annonser

Longines 341 – lite om ett klinkhjul

Jag visste – när jag tog emot denna Longines för reparation – att det var svårt att få tag på reservdelar. I mitt lager fanns det några hjul som brukar bli slitna som jag lyckats få tag på, så jag bestämde mig för att laga klockan.

Det första problemet som dök upp var att klinkhjulet bara spärrade åt ett håll. Klinkhjulet ser till att kraften från rotorn fördelas så att klockan dras upp när rotorn vrids. När klinkhjulet vrids spärrar det åt ett håll och drar upp åt ett håll. Det sitter två spärrar som spärrar mot två spärrhjul inuti hjulet. I detta hjul sitter det två små spärrfjädrar som trycker emot spärrklinkorna. Dessa fjädrar är limmade i hjulet, på en av dessa fjädrar hade limningen släppt. Jag limmade fast spärrfjädern med snabblim – då kom en kund in på verkstaden som jag var tvungen att ta hand om – när jag återvände till bänken var den ena av spärrklinkorna borta!
Katastrof! Jag letade, sopade, kröp på knä, men jag kunde inte hitta den lilla spärrklinkan (ca 2,5 mm lång). Jag tittade bland mina reservdelar men jag hittade inget nytt hjul, i skroten fanns inget heller. Letade på nätet, bland mina leverantörer, på facebook – inget napp. Vad gör man?
Jo, tillverkar en ny spärrklinka.

Jag limmade upp den kvarvarande klinkan på en plåtbit för att kopiera den. Jag började att fila men strax lossade den lilla klinkan. Vågade inte fortsätta och riskera att jag tappade bort min mall, så jag tänkte om lite. Om jag tar isär några klinkhjul, kanske kan jag hitta något som liknar min klinka. Till slut hittade jag ett gammalt klinkhjul till Rolex där klinkan påminde om min. Jag formade om den tills den passade och fungerade i hjulet. Jag kunde andas ut…

Resten av reparationen gick bra, jag bytte ut några slitna lager i automatverket mot stenhål. Nu fungerar klockan igen.

Rolex cal 1030, problem med tänderna. Del 2.

Fortsatte att fixa till ytterligare småfel. Nästan varje del i urverket bar spår av slitage.
De viktigaste jag gjorde nu var att dels svarva en ny visarväxelhjulstapp samt att lätta på visarfriktionen. Det var enkelt att svarva en ny tapp och pressa in den i verket. Visarfriktionen är en trögning på minutröret, som gör att du kan ställa visarna. Den måste vara lagom trög, går det för lätt då går klockan utan att visarna rör sig eller så slirar det vid t. ex. datumväxling och klockan blir efter. Går det för trögt kan det som har hänt med denna klocka inträffa. Det är också viktigt att den är riktigt smord.
Det kan vara svårt att lätta på visarfriktionen. Jag brukar trä på minutröret på en lämplig rivare. Sedan rullar jag den fram och tillbaka över filnageln. Meningen är att rivaren skall skära bort lite av inklämningen på minutröret som ger friktionen. Sedan provar jag om något hänt tills visarfriktionen är tillräckligt lätt.

Alla dessa småfel adderade ger ökad friktion vilket i sin tur påverkar både gång och uppdrag. Det var därför viktigt att ta bort så många som möjligt. Det ger förutsättningar för att klockan ska fungera bra även om man inte kan fixa till alla slitage t. ex. i slitna hjul och drivar. Men man bör ju ändå vara försiktig med sin klocka och använda den sparsamt.

Längst ner finns en liten filmsnutt på hur jag lättar visarfriktionen.

Klicka på småbilderna för att se större!

Rolex cal 1030, problem med tänderna. Del 1.

Claes hade lämnat in en gammal fin Rolex GMT för reparation. Klockan gick men det gick inte att ställa visarna, det var helt stumt. Serienumret N693774 avslöjade att klockan tillverkats någon gång mellan 1961-62.

Jag plockade ur verket ur boetten och tog bort tavla och visare för att kontrollera vad som orsakade att klockan inte gick att ställa. Kunde snart konstatera att en av visarväxelhjulets tänder var avbruten, visarväxelhjulstappen också avbruten samt styrtappen på uppdragsaxeln också den av. Det som gjort att alla dessa delar gått sönder var att visarfriktionen var alldeles för trög.
Hur löser man detta?
Frågade runt hos kollegor om någon hade ett nytt visarväxelhjul – inget resultat. Fortsatte att söka på nätet, det gick inte heller. Återstår att reparera hjulet och fälla in en tand, eller att tillverka ett helt nytt.

Förklarade detta för kunden som var beredd att satsa på att få klockan i gångbart skick igen.

Efter att ha granskat hjulet insåg jag att det var så slitet och skadat att det måste bytas ut. För skojs skull tittade jag i en av mina skrotlådor med en massa blandade delar – döm om min förvåning när jag hittade flera kandidater som skulle kunna passa!
Sorterade ut några som jag mätte upp och jämförde med det gamla hjulet, hittade ett hjul som var ca 0,2 mm för stort. Det skulle gå att med hjälp av välsmaskinen justera storleken. Välsarna är en slags fil som filar formen på tandtoppen, med rätt välsfräs kan man därför fila ner hjulets diameter något. När hjulet fått rätt storlek var det dags att svarva en ny visarväxelhjulstapp, anpassad till det ”nya” hjulet. Det var spännande att sätta ihop alla delarna för att se om hjulet fungerade. Det gick fint!
Visarväxelhjulet växlar ner centrumhjulets rörelse – ett var per timma – till timhjulets ett varv per tolv timmar, utväxlingen är således 1:12.

Därefter fortsatte jag att ta isär mer av verket. Jag upptäckte att många delar hade stora slitage som jag efterhand justerade. Det var nog längesedan någon urmakare hade tittat närmare på detta urverk…

Längst ner två korta videosnuttar hur välsningen går till.
Klicka på småbilderna för att se större!
Del två av denna renovering kommer inom kort.

Lite om en skadad liverrulle.

Ibland tänker man inte, förrän efteråt, då är det försent…
Att byta balansaxel gör man ibland men kanske inte tillräckligt ofta för att komma ihåg vad som kan gå snett.

Det finns flera typer av liverrullar. På äldre ur med ankargång är det ibland två rullar – en för liverstenen och en för säkerhetsrullen. Det vanligaste är dock den som är hel. Av den hela typen finns det i princip två olika – den för stötskydd och den med fasta motstenar. Liverrullen för stötskydd har i allmänhet en försänkning i säkerhetsrullen.

Fick ett verk där balansaxeln bytts men klockan gick dåligt. En snabb titt på balansen och jag kunde konstatera att liverrullen var skadad. Någon hade använt en felaktig stans när rullen satts fast. Man hade använt en stans som täckte hela ytan på den lilla rullen och inte tänkt på att man måste använda en mycket mindre stans som är lika stor som försänkningen.
Jag har slipat till en stans enbart för detta, den stansen brukar inte finnas i stansstället.

Lyckades få tag på en liverrulle till verket, men den var till samma verk fast med fasta motstenar. Ibland moderniserade man ett bra verk och uppgraderade till Incabloc. När man beställer balans eller delar till balansen får man ange om den är med eller utan Incabloc eftersom balansaxlarna är olika.

Om jag fäst liverrullen som jag fick utan att justera den skulle den ta i den upphöjning som finns vid balanslagret i verkbottnen. Jag blev tvungen att fräsa ur och göra en försänkning i den nya liverrullen.
En annan sak att tänka på är när du skall fästa liverrullen på balansaxeln är att kontrollera hur långt ned liverrullen hamnar på axeln när du bara trycker ned den lätt. Tryck ned den lätt och uppskatta avståndet mellan balansens tallrik och liverrullens undersida, det avståndet skall vara ungefär lika som liverrullens tjocklek. Hamnar den för högt kan rullen spricka eller så får du helt enkelt inte ned den, hamnar den för lågt kanske den inte sitter fast tillräckligt hårt. Hamnar den för högt skall man för att göra det helt korrekt slipa av balansaxeln. Men jag brukar ofta helt enkelt ta en rivare och riva upp hålet något. Problemet med att riva upp hålet är att du kanske inte får rätt konicitet i hålet jämfört med axeln.

Här följer några bilder hur jag fixade till liverrullen så att jag fick en fungerande klocka. Det gäller att ha en bra ”verktygslåda” med många olika verktyg. Min favorit är Favorite steninpressare, den är väldigt mångsidig. Den finns med i flera av mina inlägg här. Har även lagt till några bilder från andra reparationer för att illustrera vad jag nämnt ovan.

Några bilder från ett ETA 2824-2 samt en Omegabalans cal 550. Ett äldre fickur med spräckt liverrulle.

Movado cal 375 – med spiralproblem.

Den här historien börjar 2014 då jag fick ett Movado armbandsur för renovering. Jag lade ner extra jobb på spiralen. Tog några bilder på den.
I september 2017 dök klockan upp igen nu med spiral i dåligt skick, minst sagt. Någon hade varit och pillat och förstört spiralen…
2015 fick jag in en likadan klocka för reparation som jag dokumenterade lite bättre, också den hade en dålig spiral!
Så detta inlägg blir dokumentation av två verk med liknande problem.
Läs mer nedan.

Så här såg spiralen och balansen ut efter reparationen i maj 2014.

Denna klocka gjorde jag en renovering på 2015. Breguetkurvan behövde justeras.
För att snabbt justera kurvan räknar jag ur kurvnumret och riktar efter en mall. (Se nästa galleri och på flera ställen i bloggen)

Så till klockan jag fick in nu i september. Jag vet inte riktigt vad som hänt med verket, helt klart är att något allvarligt har hänt med spiralen. Eftersom klockan renoverats ganska nyligen räknade jag med att det skulle räcka att fixa till spiralen för att klockan skulle fungera igen. Men är det överhuvud taget möjligt att rädda en så illa tilltygad spiral?
Om jag hade haft tillgång till en komplett balans hade jag givetvis bytt ut den tilltygade balansen. Ett annat alternativ hade varit att byta ut spiralen mot en ny, tiden för detta jobb – ja hur beräknar man det?
Jag räknade med att jag skulle kunna få till spiralen så pass bra att klockan skulle fungera tillräckligt bra med fyra – fem timmars jobb. Kunden accepterade detta.

Jag såg snabbt att spiralens varv klibbade ihop. Genom att pressa ihop spiralvarven på flera olika ställen såg jag att den klibbade ihop. Kanske var det detta problemet som någon försökt fixa??? Om spiralvarven klibbar går klockan alldeles för fort.
Det första man tänker på är att spiralen är magnetisk, så det provade jag först. Avmagnetisering. Det hjälpte inte. Nästa steg är att doppa balansen och spiralen i One-Dip för att lösa upp olja eller annat som kan ha fastnat i spiralen. Inte heller detta hjälpte. Sista utvägen var Aceton, det fungerade!

När spiralen var ren var det bara att sätta igång att rikta!
Det var många fel att justera, jag blev i alla fall något så när nöjd och klockan visade till slut rätt tid.

ETA 1168 ovanligt, enkelt

Gjorde en reparation på en ovanlig kronograf. Klockan ser ut som ett vanligt armbandsur dock med den skillnaden att denna har tryckknappar. Öppnar man boetten ser man att urverket ser ut som ett vanligt verk.
Urverket heter ETA 1168, i grunden är det ett annat ETA-verk – 1100.
Funktionen är enkel, ett tryck på den övre tryckknappen stoppar centrumsekundvisaren – den undre tryckknappen nollställer centrumsekundvisaren.

Så till själva reparationen.
Klockan saknade en tryckknapp, jag hittade en som passade ganska bra – lite större än den gamla. Bytte ut bägge knapparna så att det blev lika.
Jag såg att spärren var böjd. Varför?
Det visade sig att spärrhjulet låg högt. Ingreppet mellan spärrhjulet och kronhjulet var dåligt och för att spärren skulle fungera hade den böjts upp. Dessutom var lagret för fjäderhuset slitet, det bidrog till det dåliga ingreppet mellan hjulen. Jag bytte ut lagret för fjäderhuset och provade fjäderhuset i det nya lagret, monterade spärrhjulet som hade en ansats på undersidan. Jag beslöt att svarva av ansatsen för att sänka hjulet så att ingreppet skulle bli bättre. Tog bort en 10-del i svarven, det visade sig vara tillräckligt och ingreppet blev fint och bra.

Under bildgalleriet finns två korta filmer.

Klicka på bilderna för att se större!


Angelus Chronodate cal 217.

Några kanske tänker Angelus – tillverkade inte de väckarur? Jo det stämmer – de tillverkade vackra bords- och väckarur. Bordsuren hade ofta diverse komplikationer, t.ex kalender etc.
Men de tillverkade också armbandsur. Fick in ett av dessa för reparation. Klockan fungerade inte, vad var fel? Först och främst var fjädern av, relativt enkelt att avhjälpa. Knapparna för tidtagningen fungerade men någonting var inte som det skulle. Blockeringsarmen för kronografsekundhjulet låg hela tiden an mot sekundhjulet. Det visade sig att blockeringsarmen är lagrad ovanpå spärrhjulet. Ni som följer min blogg vet att bland de vanligaste felen/slitagen är att det blir slitet i lagret för fjäderhuskärnan i fjäderhusbryggan. Så också på detta ur – ett rejält slitage i fjäderhusbryggan. Så – när fjädern är spänd och klockan är uppdragen lutar fjäderhuskärnan och därmed blockeringsarmen så mycket att den aldrig kan släppa anliggningen mot sekundräknarhjulet. Men genom att justera slitaget i fjäderhusbryggan samt polera den slitna fjäderhuskärnan gick det fint att få blockeringen att fungera som den skulle igen.
När detta var ordnat skulle sekundräknarhjulet ses över. Hjulet har ca 200 mycket små och fina tänder. Tändernas form är speciella jämfört med ”vanliga” hjultänder, tänderna har en spetsig V-form. Det gör att tanden blir känslig för tryck och stötar. På denna reparation hade tänderna blivit skadade, det måste åtgärdas på något sätt. Jag har en fint polerad stickel med hög vinkel, den är väldigt spetsig. Med hjälp av denna stickel skar jag bort alla skador på tänderna, sedan tog jag en avbruten oljegivare som jag slipat en vass spets på och ”drar” igenom varje tand för att ta bort eventuella grader.
Balanstappen hade en skada, den skär jag bort med en safirfil i rullbänken sedan formar jag en ny fin tappända.

Efter rengöring och epilamisering sätts verket ihop. Nu skall kronografen ställas in. Det finns flera inställningar som måste göras. Jag ställer först in ingreppet mellan kronografens drivhjul och mellanhjul – förhållandet där skall vara 2/3 djup. Mellanhjulet skall ta i sekundräknarhjulet med 1/3 ingrepp. Sedan studerar jag fingret som sitter på sekundräknarhjulet, fingret för fram minuträknaren varje minut. Fingret skall växla minut exakt på 60 sekunderstrecket, jag låter då klockan gå en minut så att minuträknaren växlar. Då stannar jag kronografen. Hamnar sekundvisaren exakt på 60? Om inte får fingret – som sitter med friktion – flyttas tills växlingen sker exakt på 60.
Jag kollar blockeringen av sekund- och minuträknarhjul när klockan är nollställd. Trycker in nollställarknappen och känner på båda hjulen. Sekundräknarhjulet skall alltid vara fullständigt blockerat medan minuträknarhjulet kan vara något löst. Dock mindre än en minut, på min klocka var glappet två minuter. Jag fick då slipa av nollställararmen något så att bägge visarna nollas korrekt.
Det finns mycket mer att berätta om kronografer men det får vi ta en annan gång.

Klicka på bilderna för att se större!

Buser, ett ur med inre kvalitet – Cal 182

Buser är en klocka man inte ser så ofta. Få vet något om märket. Tänkte att det kunde vara intressant att därför visa lite bilder på en klocka jag gjorde iordning för en väns räkning.

Klockans yttre verkade vara i gott skick, när jag öppnade boetten blottades ett kopparfärgat urverk.
Breguetspiral stämde väl överens med texten på urtavlan, jag lade även märke till den fint polerade motstensbrickan över gånghjulet. Jag noterade ett slitage i fjäderhusbryggan – ett vanligt fel – annars märktes inget som var skadat. Alla hjul var fint tillverkade och utan slitage, hakklovens utformning var speciell, hakens anslag fanns i en urfräsning. Annars brukar det sitta två anslagsstift i verkbottnen. Haken hade ett stift på ovansidan som anstagsstift. Balansen var fint utformad med bregeutspiral.
Efter justering av slitaget i fjäderhusregionen rengjordes verket, ihopsättning och oljning.
Kontroll i testapparaten visade jämn och fin gång med hög amplitud.

Vad jag kunnat få fram verkar det som verket började tillverkas 1952, det stämmer bra med klockans utseende. Ibland ser man Buserverk som är mycket enkla, total motsats till cal 182.
Efter ett antal sammanslagningar med flera andra urtillverkare hamnade Buser i Revue-Thommen som upphörde med tillverkning 1999. Numera ägs namnet Revue-Thommen av Grovana Uhrenfabrik.
Mer finns att läsa på mikrolisk.de.

Klicka på småbilderna.

Gübelin – ett fall för DCN

Bertil hade lämnat in en fin klocka för renovering. På urtavlan kunde man läsa Gübelin, Luzern. Boetten var i silver med emaljinslag. Gübelin startades  1854 i Luzern, de är kända för fina juveler och fina klockor. Denna klocka är perfekt på resan, stora siffror med lysmassa gör det lätt att se tiden när det är skumt. Du kan ställa den på nattduksbordet eftersom klockan har ett inbyggt ställ.

Kronan var borta, låset för stället var trasigt – i övrigt verkade klockan vara i fint skick. Eftersom uppdragsaxeln var avbruten försökte jag lista ut vilket urverk som satt i klockan, men där gick jag bet. Det går ju mycket lättare att hitta en ny axel om man vet vad verket heter. Alla delar fanns dock kvar av axeln vilket underlättar om man behöver nytillverka en axel. Förr i tiden fanns det firmor som specialiserat sig på att tillverka uppdragsaxlar och balansaxlar – en av de mest kända hette DCN. Med hjälp av deras katalog brukar man kunna hitta en passande axel. Jag brukar ta en liten papperslapp och skriva de mått som behövs i den ordning som används i boken. Då går det snabbt och lätt att leta – ibland – som i detta fall – hittar man lätt en passande axel. Sedan får man hoppas att axeln finns i lager. I andra fall kanske man får ändra på något mått för att det skall passa, annars får man tillverka en ny från grunden.

Bytte även fjäder i klockan. Någon gång i tiden hade fästet gått av, en urmakare tillverkade då ett nytt fäste istället för att byta fjädern. Man bröt av en liten bit av fjädern – det som skulle bli det nya fästet. Sedan värmde man änden och böjde ett U – i u-et satte man sedan in den avbrutna biten och vips var fjädern lagad!
En lagning som aldrig går sönder!
Fjädern i sig brukar ta slut innan, den blir utmattad. Har den tagits ur och isatts många gånger brukar den dessutom bli kanelbulleformad, det gör att den skaver mot lock och botten i fjäderhuset.

En trevlig och ovanlig klocka med fint urverk som efter renovering gick perfekt.

Klicka på småbilderna för att se större!