Omega cal 501

Håkan hade lämnat in ett gammalt Omega herrur för renovering.
Serienumret 16345778 tyder på ett tillverkningsår runt 1958-59.
Klockan var i ett normalslitet skick, jag kunde dock ganska snart konstatera att lagren för fjäderhuset var mycket slitna. Det var så slitet att fjäderhuset tog i centrumhjulet, inte bra. Detta måste naturligtvis åtgärdas genom att göra nya lager. För att tillverka nya lagringar fick jag ta fram min planskiva till svarven. Där kan man spänna upp ett verk och svarva upp de slitna hålen. Fördelen med att spänna upp verket i svarven är att man kan få hålen absolut centrerade och lika, fjäderhuset kommer inte att hamna på snedden.
Började med att åtgärda slitage på axlar och tappar genom att polera dem i rullbänken, sedan bytte jag även lagret för centrumhjulet.
Sedan plockade jag ner verket totalt och skruvade tillbaka fjäderhusbryggan. Därefter spänner man upp verket i svarven. Centrerar med spetsen i planskivan.
Antingen letar man reda på en passande bussning, annars för man svarva bussningar i hård mässing.
Letar därefter reda på en passande tolk för att kunna mäta upp det uppsvarvade hålet. Svarvar hålet 2-3 hundradelar mindre än bussningen. Nu pressas bussningen in på sin plats. Sedan måste bussningarna svarvas av till rätt höjd, och oljeförsänkningar skall fixas till. En del trixande krävas för att allt ska bli bra.
Nu återstår bara att rengöra verket och sätta ihop!

Verket före demontering.

Fyrkanten i mitten av bilden är fjäderhuskärnan, den rör sig när klockan dras upp, antingen genom handkraft via kronan eller genom rotorns rörelser. Man kan se att området omedelbart till höger om fjäderhuskärnan är smutsigt samt ojämnt. Ojämnheterna beror på att någon drivit ihop hålet. Detta är ett normalt sätt att justera slitaget om det inte är så mycket slitet. Det går bara att göra någon gång – är hålet mycket slitet måste hålet fodras om.

Här kan man skönja att fjäderhuset vidrör centrumhjulet. Man ser även till vänster om fjäderhuskärnan – glapp. Till höger ser man hur spärrhjulet skavt mot bryggan.

Här har jag fört fjäderhuset åt andra hållet. Här ser man en skugga från centrumhjulet mot fjäderhuset. Det är ungefär så här slutresultatet skall bli.

Här ser man tydligt det stora slitaget. Fjäderhuset tar i bryggan.

Det mest besvärliga – även hålet på undersidan / tavelsidan slitet. Svårigheten är att materialet är mycket tunt och det kan vara svårt att få en bussning att sitta kvar.

Centrumhjulet. I området runt driven syns hur mässingen har brutit igenom den roséfärgade ytan. Detta på grund av att fjäderhuset tagit emot.

Ränder av slitage på centrumhjulet. Skall åtgärdas.

Ränder av slitage på centrumhjulet. Skall åtgärdas.

Centrumhjulet i rullbänken – skall polera bort märkena.

Polerat och klart!

Ytterligare hjul som är slitet poleras.

Bussning för centrumhjulet byts ut.

Bussning för centrumhjulet byts ut.

Bussning för centrumhjulet byts ut.

Klinkhjulet delvis ihopsatt. Ett komplicerat hjul som består av många delar. Det självuppdragna uret har en vikt – rotor – som rör sig åt två håll. Klinkhjulet ser till att omvandla rotorns bägge rörelseriktningar till ett håll så att fjädern dras upp.

Den nya bussningen på plats.

Bussningen på tavelsidan på plats.

Bryggan borttagen, nu skall hålet svarvas upp för att en ny bussning skall på plats. Ibland är dessa bussningar enkelt utbytbara i detta fall finns det ingen lös bussning.

Förberett för svarven.

Bästa svarven plockas fram.

Svarvstålet kontrolleras och brynes.

Planskivan med sin centrerspets.

Grovriktning och uppspänning i svarven.

Centrerspetsen.

Centrerspetsen.

Centrerspetsen är fjäderbelastad och nu på väg in.

Centrerspetsens låsstift syns.

Man kan finrikta uppspänningen genom att slå på en träpinne.

Nu gäller det att centrera hålet. Ett hål slits åt ett håll, därför använder jag den del av hålet som inte är slitet som utgångspunkt för centreringen. Jag låter centrerspetsen träffa den oslitna delen av hålet först, sedan får verkbottnen ”glida” tills spetsen bottnar, då är hålet ”draget” åt rätt håll och centrerat.

Centrerspetsen syns i det slitna hålet.

Centrerat och klart, dra åt backarna i planskivan.

Mäter bussningens diameter.

Använder ett verktyg från steninpressaren som håltolk. När den passar är hålet fem hundradelar för litet.

Nu skall svarvningen börja.

”Håltolken” passar, får svarva upp hålet ytterligare någon hundradel för perfekt presspassning av bussningen.

Jag skruvar fast fjäderhusbryggan och svarvar upp hålet på samma sätt som hålet i verkbottnen. Centreringen av de båda hålen blir perfekt.

Bussningen på plats!

För att oljan skall stanna på plats, epilamiserar jag verket. Det ökar oljans ytspänning.

Urdelar för epilamisering.

Klockan klar. Nytt glas och krona monterat.