Ett uppdrag som gått snett

Ibland ser man att uppdragsaxeln genom slitage ätit sig in i verkbottnen och eller fjäderhusbryggan. Hålet är då oftast slitet mer på en sida om uppdragsaxeln. Slitaget påverkar ingreppet mellan transmissionshjul och kronhjul som går isär så att uppdraget knäpper och kuggar över. Felet förekommer oftast i klockor där man har en dålig styrning av kronan, förhållandevis liten krondiameter och utan boetthals. Man har dragit upp klockan med bara ett finger vilket efter många års uppdragningar orsakat en snedbelastning. Dåligt utformad eller skadad uppdragsaxel kan också skapa problem.
Tyvärr upptäcker man detta fel oftast när reparationen är klar och du ska dra upp verket när det redan sitter i boetten för första gången – så kontrollera noga när du gör kostnadsförslaget hur krona och axel fungerar.

Man kan lösa eller förbättra uppdraget på flera sätt – jag har skrivit förut om detta – titta här.
Innan man sätter igång bör man fundera på om det är slitet på en sida eller runtom, är axeln dålig? Hur stort är slitaget? Hur är luften på kronhjulet?
Några exempel på åtgärder.
– Använda en uppdragsaxel med större diameter vid regeln, svarva en ny eller se efter i DCN-sortimentet efter något passande.
– Gänga på ett rör på uppdragsaxeln som ger stöd.
– Göra om det slitna området antingen genom ett foder eller med passbit.
– Om det är slitet på bara en sida kan man slå ihop hålet med en kullrig stans.
– Du kan slipa kronhjulets undersida samt kronhjulskärnan för att få mindre luft och nya ytor på hjulet.

Denna gång tänkte jag beskriva hur jag gjorde en passbit för att få ett fungerande uppdrag. I verket hade man antagligen försökt att slå ihop hålet vid en tidigare reparation, tagit i lite för mycket så att området istället hade blivit försvagat och sedan hade en ”flisa” gått ur så uppdraget helt slutat att fungera.
Av tidigare erfarenheter vet jag att det inte går att tennlöda fast en sådan flisa – ytan är alldeles för liten och den skulle lossa igen efter kort tids användning. Slaglödning är heller inget bra alternativ eftersom man måste värma så att mässingen blir glödgad – hårdheten försvinner samt att verkets förgyllning sannolikt skulle skadas.
Man måste tillverka en ganska stor passbit, där du får mycket yta att löda/fästa i verket, i mitt fall tillverkade jag även stift av mässing som gick igenom både verk och passbit för att ytterligare förstärka konstruktionen. Tänk också på att du har två sidor på verkbottnen så att du inte försvagar eller förstör något på andra sidan. Kanske måste du göra nya hål för skruvar eller styrstift.
Det svåraste när du väl fått fast en passbit är att få tillbaka hålet på rätt ställe. Du måste tänka dig för och planera ditt jobb så att du har möjlighet att borra, fräsa eller fila upp hålet på rätt ställe och centrerat igen. Ett tips är att kontrollera hålet för styrtappen innan du sätter igång, är det runt eller slitet? Anpassa hålet och tillverka eller hitta en passande bit som du kan använda för centrering – i detta fall använde jag ett passande blåstål för hela centreringen.
Bäst resultat får du om du använder en fräsmaskin eller pelarborrmaskin. Använder du borr och fräsar i hårdmetall böjer sig inte dessa nämnvärt. Det gör det hela lättare om du måste fräsa bara på en sida av passbiten – hålet blir rakt.
Lycka till!

2 tankar på “Ett uppdrag som gått snett

  1. Pingback: L. Leroy 19964 – fick nytt liv i uppdrag | Anders Andersson – Urmakeri

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.