Bloch, ett svårt fall – del 1

Vad har vi här?

Så här såg urverket ut när jag först fick det.

Ett helt vanligt fickursverk?
Nja inte riktigt. Ni som följer min blogg kanske känner igen denna typ av verk.
Annars kolla här. En ledtråd är den lilla stämpeln längst ner till vänster om fjäderhusbryggan.

Eric hade återigen hittat ett slaktat urverk (grundverket är Schweiziskt) som han ville att jag skulle få ordning på – även detta en observatorietestad kronometer. Som synes fattas åtta skruvar – bryggskruvar, regelskruv och en verkhållarskruv. Två styrstift i fjäderhusbryggan var avbrutna, boett saknas, uppdragsaxel saknas.

Som vanligt har jag bett Eric att skriva lite om vad som gör just denna klocka så speciell:

Alfred Bloch, observatoriekronometer nummer 31519.
Alfred Bloch var en urfabrikant i franska staden Besancon, troligen född 1855 och död 1910. Han var sannolikt broder till Jacques och Leopold Bloch, som likt Alfred var urfabrikanter verksamma i Besancon och konkurrenter på observatoriet i Besancon, där de under några år tävlade med urverk i de årliga precisionstävlingarna.
Mycket lite är tyvärr känt om Alfred Bloch och de ur företaget tillverkade. Troligen specialiserades verksamheten på finishering av urverk baserade på franska och schweiziska råverk. De färdigställda urverken såldes till andra företag, antingen lösa eller satta i boett. Företagen, exempelvis juvelerarbutiker, sålde dessa vidare till kund, då under sina egna namn. Brödernas verksamheter hade troligen också liknande inriktningar.
   Företaget deltog i observatorietävlingar år 1904, 1908, 1909 och 1910.
1911 försvinner företaget Alfred Bloch ur resultatlistorna, troligen på grund av Alfreds död. Brodern Leopold tycks dock av resultatlistorna att döma i någon mening ta över verksamheten. I tävlingarna 1911 och 1912 ställer Leopold nämligen upp med kronometrar som tycks fortsätta en av Alfreds serienummerserier.

   Alfred Bloch nummer 31519 tävlade år 1908 (1907-1908). 1908 vinner företaget
5 priser för sina fickkronometrar, nämligen två guldmedaljer, två silvermedaljer och en bronsmedalj, och tycks experimentera med olika balanstyper. Företagets guldmedaljvinnare var utrustade med Guillaume-balans (serienummer 1398 och 1399) och silvermedaljvinnarna var utrustade med Palladium-spiral (serienummer 31519 och 31520). Urverket som vann bronsmedalj var en dubbelkronograf (rattrapante), serienummer 40650, med vanlig kompensationsbalans med stålspiral. Reglör för samtliga urverk i tävlingen var J. Miéville, en Frankrikes mest  framgångsrika reglörer genom tiderna. Miéville var den reglör som företaget i huvudsak kom att nyttja för sina observatoriekronometrar. De fem urverkens goda snittresultat resulterade i ett andra klassens seriepris för företaget med 193 poäng.

Klockans testresultat:

Flera skruvar saknas.

Flera skruvar saknas.

Flera skruvar saknas, verkhållarskruven avbruten. Viperestämpeln syns mellan bryggorna.

Regelskruven saknas. Brytmärken.

Tavelsidan.

Stoppverket intakt, notera det mycket tunna och nedsänkta stiftet som ska hålla fingret på plats.

Ytterligare fel – avbrutna styrstift för fjäderhusbryggan.

Ytterligare fel – avbrutna styrstift för fjäderhusbryggan. Viperestämpeln.

En skruv som klarat sig fick bli mall för de andra skruvarna som behövde nytillverkas.

Först svarvar jag till rätt diameter på skruvskallen, sedan svarvar delen som ska gängas till rätt längd.

Anpassar skallens längd.

Gängning.

Gängning.

Sågar av skruven efter märket jag gjorde tidigare.

Några skruvar svarvade och gängade. Svarvar ren och anpassar skallens längd.

Sätter skruven i en stiftklove som jag sätter fast i supporten på svarven. Det är lätt att positionera när den sitter i supporten.

Sätter skruven i en stiftklove som jag sätter fast i supporten på svarven. Det är lätt att positionera när den sitter i supporten.

Nu börjar det likna skruvar.

Provar försiktigt skruvarna i verket. Kollar så att skallarna inte sticker upp över bryggornas plan. Eftersom skruvarna är ohärdade är de lite känsliga.

Sätter upp skruvarna i skruvpoleraren och slipar ren sidorna på skallarna, polerar skallens plana ovansida.

Alla skruvarna klara för härdning.

Gör en strut av najtråd för att härda alla skruvarna samtidigt. Sedan doppar jag paketet i såpa, då blir det inte så mycket glödskal. Det gör arbetet mycket lättare när skruvarna ska finisheras.

Värmer till körsbärsrött, kyler i vatten.

Slipar rent skruvarna från glödskal, polerar skallen. Går snabbt och lätt när förarbetet är bra gjort. Anlöper med varmluft till 270 grader – lila färg.

Blev ok.

Alla skruvar anlöpta.

Provar skruvarna en sista gång.

Dags att ta bort de avbrutna styrstiften och tillverka nya.

Borrar för hand ur stiftet.

När jag borrat igenom började stiftet att släppa.

Mäter på balanskloven för att få rätt tjocklek.

Svarvar och gängar de nya stiften.

Stiften klara.

Tar lite loctite på stiftet och fäster dem med svarvens hjälp.

Stiften på plats.

Stiften på plats.

En ny uppdragsaxel ska tillverkas. Gör först styrtappen och området vid regeln.

Anpassar längden och diametern för transmissionshjulet. Märker ut insvarvningen för regeln.

Transmissionshjulet passar.

Spåret för regeln klart.

Filar fyrkanten i svarven. Går snabbt och lätt – resultatet blir bra.

Muffhjulet passar på fyrkanten.

Provar funktionen i verket.

Svarvar ner och tunnar ut. Det blir ingen gänga på denna axel, väljer som brukligt var på dessa klockor – en fyrkant.

Nu ska vi se om verket passar i boetten.

Nej det passar inte riktigt.

Kontrollmäter, en halv millimeter skall bort från boetten.

När det är så lite som ska bort skär jag med en stickel,

Nu passar det!

Provar med axeln.

Provar med axeln.

Perfekt. Verk – axel – boett, fungerar.

Testar så att locken går att stänga.

Glasringen får man vara extra försiktig när man trycker fast. Kollar noga så att inte tavlan skadas.

Nästa steg är att få visarställningen att fungera. Den mörka delen till vänster i hålet är visarställarmens del som ska tryckas in. Inte helt optimal placering.

Som tur var var det mycket material i stiftet.

Testar med stiftet i boetten.

Anpassar stiftets längd.

Anpassar stiftet.

Testar så att visarställningen fungerar.

Ja, allt fungerar nu.

Då ska uppdragsaxelns längd och fyrkant fixas.

Monterar uppdragsaxeln i boetten och måttar med kronan för att få rätt längd.

Märker upp.

Avkapad till rätt längd, nu filar jag fyrkanten. Se i texten hur jag räknar.

Vips är kronan på plats!

Den färdiga uppdragsaxeln med kronan monterad.

Anpassar ett styrstift så att verket är stabilt i boetten.

Filar ett spår i boetten för styrstiftet.

Upptäckte märken av slitage i gånghjulsdriven. Lite märkligt i ett ur av denna klass. Felaktig tandform eller storlek/centrumavstånd på hjul och/eller driv. (Notera att tappen är anpassad för motsten)

Kontrollerar sekundhjulets tandform.

Tandformen skadad.

Hur illa är det? Provar att sätta upp hjulen i ingreppscirkeln för testa fram bästa centrumavståndet.

För kontrollera ingreppet bromsar jag det ”snabbaste” hjulet – det förda – med en putspinne. Snurrar det förande hjulet och känner och lyssnar till ingreppet. Man måste vara väldigt försiktig när man vrider justerskruven så att inte ingreppet bottnar så att en tapp går av. När du hittat det bästa ingreppsavståndet är det dags att prova i verket.

Hålen och mitt bästa ingrepp stämmer överens. Släpper detta så här. Mycket arbete återstår för att få till ett bättre ingrepp-hjulsträckning och välsning.

Allt isäplockat och förberett för rengöring.

Verket rengjort och klart för ihopsättning. Visar några vackra detaljer av verket – snyggt polerat spärr, tunn och smäcker spärrfjäder.

Regeln och den nytillverkade regelskruven.

Välvda, ljusa rubinlager för mellanhjul och sekundhjul.

Fortfarande sting i poleringen – tunn och smäcker.

Fjäderhusbrygga och verkbottnen.

Vipèrestämpeln som talar om att detta är en observatorietestad kronometer.

Fjädern för visarställamen är perfekt formad.

Detalj av stenhålet för balansen, i försänkningen ska motstensbrickan ligga.

Handfilat fjäderfäste.

Även innerfästet handgjort.

Fjäderhus med kärna.

Fjäderhuset.

Dags att börja ihopsättningen. Nu ska fjädern in i fjäderhuset.

Ibland kallar man den Schweiziska ankargången för klumptandsankargång – här förstår man varför. För att göra hjulet lättare har man tunnat ut allt utom själva tandtoppen.

Motestensbrickor på rad – balans, hake och gånghjul.

Nästan klart, undersidan på kronhjulsbrickan.

Kronhjul på plats.

Vargtänder!

Vackert utformad hake.

Haken på plats.

Hakbryggan – motsten ska på plats.

Gångpartiet klart.

Undersidan av balansen.

Liverrullen i fokus. Snygga, polerade kantbrytningar.

Palladiumspiral med dubbla breguetkurvor. Formen på den övre kurvan är inte korrekt utformad.

På grund av att jag lagt ner så mycket jobb på många andra saker valde jag att låta spiralen vara i detta skick.

Svampformad stolpe/ytterfäste, för snabb och enkel centrering av spiralen.

Långa kurvknän på breguetspiralen ser man bara på kvalitetsur.

Balanskloven.

Nästan alla delar på plats på tavelsidan.

Allt klart på tavelsidan.

Verket monterat i boetten.

Allt klart.

Åtta skruvar ska tillverkas. Jag börjar med att göra en enkel skiss över verket där jag märker ut vilka skruvar som saknas. Sedan provar jag med olika gängtappar vilken gänga respektive skruv ska ha. Som jag misstänkte var det två olika gängor på bryggskruvarna – de som sitter vid uppdraget. Regelskruv och verkhållarskruv har också egna gängor, så fyra olika gängsnitt behövdes.
Jag måttar med en skruvmejsel för att få fram skallens diameter, provar alla skruvhål för att få fram måtten, överför dessa till min skiss. Sedan svarvar jag till en stång med rätt diameter för skallen, måttar in skallens längd, svarvar och skär gängan. Gängans längd anpassar jag senare. Nu har jag ett antal skruvar utan skåra för skruvmejseln.
För att få bäst resultat när jag skär skåran använder jag svarven med supporten monterad. Letar reda på en lämplig slitsfräs, i detta fall 0,25 mm bred. Skruven håller jag i en stiftklove som jag fäster i supportens stålhållare. Sedan är det lätt att ställa in supporten så att skåran hamnar i mitten av skruven. Därefter härdning, för att undivka glödskal när jag härdar doppar jag delen i såpa innan jag värmer, brukar bli väldigt bra, man sparar mycket tid. Nu är det dags att polera skruvskallarna och anpassa gängans längd. Anlöper med hjälp av min varmluftspistol till rätt färg. Länk till Uddeholms anlöpningsfärger/färgtemperaturskala.

Dags att ta sig an de avbrutna styrstiften. Letade fram ett lämplig borr, något mindre än styrstiftet. Borrade för hand i ett borrskaft ur stiftet. Det visade sig att stiftet var gängat. Det är nog första gången jag byter styrstift i ett fickur, visste inte att de var gängade, men det kan ju ha att göra med att detta är ett speciellt verk. Svarva och gänga går lätt i svarven, drar även fast stiften med hjälp av svarven för att inte deformera stiftet.

Då är arbetet klart med verket, nu skall urverket passas in i boetten. Jag behöver även tillverka en uppdragsaxel för att se hur axel/verk/boett passar tillsammans.
Att tillverka en uppdragsaxel går ganska snabbt i svarven, jag filar fyrkanten med hjälp av en rulle och svarvens delningsskiva. Man byter försättaren mot en stålrulle. Några tips hur du filar och beräknar fyrkanten:

Med formeln – fyrkantens tjocklek = diametern * sin45º
eller använd konstanten 0,7071 * diametern

Istället för att svarva hela området för styrtappen kan man spara en bit på längden och svarva ned den så att den passar inuti muffhjulets fyrkant. Då kan du använda den som referens för fyrkantens tjocklek. Med hjälp av stödrullen och delningsskivan filar du snabbt till en perfekt fyrkant.

Jag mäter verkets diameter och jämför mot boetten. I detta fall skiljde det endast några tiondelar. Jag skär bort materialet med hjälp av en stickel. Nu passar verket i boetten. Kontrollerar med uppdragsaxelns hjälp hur det passar mot hålet i boetten. Om det inte stämmer får man justera boettkanten. I detta fall behövde jag inte justera något. Fungerar visarställningen blir nästa fråga? Inte riktigt bra. Stiftet för visarställningen hamnar precis vid sidan av armen. Jag anpassade längden på stiftet, snedfilade änden så att det inte kan vrida sig.Denna åtgärd visade sig räcka till för trycka på visarställarmen på rätt sätt så att visarställningen fungerar som den ska.

Anpassar längden på uppdragsaxeln och filar fyrkanten där kronan ska fästas. Alla stora arbeten klara. Nu kan jag ta isär hela urverket för första gången.

Nu upptäckte jag något som förvånade mig – slitage i en driv och på det drivande hjulet. Borde inte vara sådana fel i ett precisionsur som detta. Främsta orsaken till sådana slitage är att det är fel storlek / verksam diameter på hjul och/eller driv, mer sällan tändernas utformning / välsning. Jag satte upp hjulen i ingreppscirkeln för att prova mig fram till det bästa ingreppet, kontrollerade sedan mot hjulens centrumavstånd i verket och fann att det centrumavstånd jag hade stämde överens mot det som fanns i verket. Minst troligt är att tandformen är fel i en så här modernt urverk (relativt). Man hade goda kunskaper i tändernas geometri, och med hjälp av välsmaskinen gick det lätt att få fram rätt tandform. Det mest troliga är att hjulet är för litet. Förr i tiden när man jobbade mycket med råverk var detta vardagsmat, att sträcka hjul och använda välsmaskinen. Själv känner jag mig osäker på att göra några justeringar av detta så det får lämnas så här.

Sedan var det bara att rengöra och sedan sätta ihop urverket och montera i boetten.
Att jag skulle få återse klockan strax efter att jag lämnat den till kunden var något jag inte tänkt mig, mer om detta i nästa inlägg.