ETA 1168 ovanligt, enkelt

Gjorde en reparation på en ovanlig kronograf. Klockan ser ut som ett vanligt armbandsur dock med den skillnaden att denna har tryckknappar. Öppnar man boetten ser man att urverket ser ut som ett vanligt verk.
Urverket heter ETA 1168, i grunden är det ett annat ETA-verk – 1100.
Funktionen är enkel, ett tryck på den övre tryckknappen stoppar centrumsekundvisaren – den undre tryckknappen nollställer centrumsekundvisaren.

Så till själva reparationen.
Klockan saknade en tryckknapp, jag hittade en som passade ganska bra – lite större än den gamla. Bytte ut bägge knapparna så att det blev lika.
Jag såg att spärren var böjd. Varför?
Det visade sig att spärrhjulet låg högt. Ingreppet mellan spärrhjulet och kronhjulet var dåligt och för att spärren skulle fungera hade den böjts upp. Dessutom var lagret för fjäderhuset slitet, det bidrog till det dåliga ingreppet mellan hjulen. Jag bytte ut lagret för fjäderhuset och provade fjäderhuset i det nya lagret, monterade spärrhjulet som hade en ansats på undersidan. Jag beslöt att svarva av ansatsen för att sänka hjulet så att ingreppet skulle bli bättre. Tog bort en 10-del i svarven, det visade sig vara tillräckligt och ingreppet blev fint och bra.

Under bildgalleriet finns två korta filmer.

Klicka på bilderna för att se större!


Eberhard med problem

Fick in ett Eberhard armbandsur för kontroll. Det var nyligen rengjort av en annan urmakare. Ägaren hade precis köpt klockan och hade blivit lovad att den var genomgången. Min kund tyckte att den gick konstigt och bad mig titta närmare på den.

Urverket heter Eberhard cal 137, det är ett modifierat AS1130. Bryggornas utformning, kronhjulet, ruckmekanism och stenar är bland annat sådant som skiljer sig från ett standardverk. 

Jag konstaterade snabbt att verket var nyligen rengjort men det fanns många fel som lämnats utan åtgärd. Verket hade gjorts iordning så att det skulle fungera vid en försäljning. Tillsammans med kunden beslöts att jag skulle titta närmare på den. 

Det första jag upptäckte var att verkhållartungorna var dåliga. De behövs för att verket ska sitta stabilt i boetten. Fick anpassa ett par nya. Nästa fel var rost och slitage på uppdragsaxeln. Denna kombination, sliten uppdragsaxel och dåliga verkhållare kan ge upphov till det slitage som jag senare fann i verkbotten. Även en dålig och sliten krona kan ha inverkan på denna typ av slitage som är ganska vanligt. Ibland är det mycket svårt att åtgärda. Det kan i värsta fall innebära att det inte går att dra klockan. Jag fixade detta genom att fästa en rembomsförlängare alldeles intill uppdragsaxeln. Efter lite anpassning passar den i hålet och ger en styrning. 

Nästa åtgärd blev att fixa till hålen för fjäderhus och centrumhjul. Kunden ville att jag skulle sätta ett stenhål i centrum istället för en mässingsbussning. Jag tog en sten från ett skrotverk jag hade. Hålet för fjäderhuset hade slagits ihop med många små slag runt om. Jag brukar slå ihop med en större stans. När man hamrar mässing blir den hård, slår man med många små slag blir hålkanten mjuk, hård, mjuk, hård osv. Med en stor stans blir hela ytan jämnt ihopslagen. Jag slår ihop hålet lite för mycket så att jag måste glätta upp hålet något, då blir hålet polerat och ytan ännu lite hårdare.

Lite andra smågrejer fixades också till, se bildtexterna. 

Halda – ett svenskt fickur, del 2

Som första bilden visar fanns en för mig tråkig överraskning – kronhjulets kärna var väldigt sliten. Blev ett par timmars extra jobb. Tur att det gick att lösa i alla fall. Sista grejen som jag inte räknade var att glaset var för lågt. Det är inte helt lätt att ändra höjden så att det blir jämnt och fint och utan märken. Men övning ger färdighet!
Klicka på bilderna för att se större!

Alla delar till kronhjulet.

Allt på plats.

Halda – ett svenskt fickur, del 1

Har haft nöjet att besöka Haldamuseet i Svängsta vid ett par tillfällen. Om du har möjlighet, missa inte ett besök i detta museum. Henning Hammarlund startade Halda fickurfabrik i Svängsta 1887, tillverkningen av fickur pågick fram till 1926. Fantastiskt att vi i Sverige haft tillverkning av fickur av mycket hög kvalité, synd att det inte bar sig. Man valde att tillverka annat såsom telur, taxametrar, skrivmaskiner för att avsluta med spinnrullar – en tillverkning som fortfarande finns kvar i Svängsta.
Henning Karlsson vår guide vid besöken arbetade själv vid fabriken, han är en av dem vi kan tacka för detta fina museum. I samband med att ABU bildades 1943 behövdes mer lokaler och det beslutades att den gamla urfabriken skulle tömmas på sina inventarier. Henning Karlsson och några vänner tömde lokalen men istället för att köra allt till tippen smörjdes alla maskiner in och fraktades till ett gammalt hus i skogen i närheten. Där gömdes allt till 1969 då huset börjat förfalla så mycket att hela denna skatt hotades. Henning kämpade för att allt skulle ställas iordning till ett museum – det blev verklighet 1977 då museet kunde öppnas i just den lokal där det hela började en gång.
Hela fabriken är intakt så i princip skulle man kunna starta tillverkningen igen! En spännande tanke…
Det finns mycket att berätta om Halda – för dig som vill veta mera rekommenderar jag boken – Halda-en svensk fickurfabrik av Sandström, Carlsson och Sjunnesson. Kanske går den att hitta på antivariat.

Nu över till själva fickuret!
Tog emot ett Halda savonettguldfickur för reparation. Måste erkänna att jag inte tittade tillräckligt noga på verkets kondition när jag gjorde kostnadsförslaget! Känns detta igen? Fickur med dolda fel…
Kanske kan detta inlägg hjälpa någon att hitta de fel som fanns i min reparation.
I denna första del visar jag felen samt hur jag åtgärdade några av dem, andra delen kommer att handla om ett allvarligt fel och dess avhjälpande.

Lite om en sliten Tudor.

Fick in en Tudorklocka för reparation. Verket var ett ETA 2784 som visade sig vara mycket slitet. Tänkte visa lite om hur jag hittar och åtgärdar slitage.
Innan jag sätter igång med reparationen försöker jag uppskatta vilka delar som kan behövas bytas ut, vad som skall repareras etc. Går det att skaffa reservdelar?
Till just detta verk var det inga större problem med reservdelar, allt fanns i lager.
Jag fick byta ut fjäderhuset och några hjul i löpverket samt många hjul i automatuppdraget. Själva reparationen var helt normal, inga konstigheter.
Mer förklaringar finns vid bilderna.
Klicka på bilden för att se större!

Omega cal 501

Håkan hade lämnat in ett gammalt Omega herrur för renovering.
Serienumret 16345778 tyder på ett tillverkningsår runt 1958-59.
Klockan var i ett normalslitet skick, jag kunde dock ganska snart konstatera att lagren för fjäderhuset var mycket slitna. Det var så slitet att fjäderhuset tog i centrumhjulet, inte bra. Detta måste naturligtvis åtgärdas genom att göra nya lager. För att tillverka nya lagringar fick jag ta fram min planskiva till svarven. Där kan man spänna upp ett verk och svarva upp de slitna hålen. Fördelen med att spänna upp verket i svarven är att man kan få hålen absolut centrerade och lika, fjäderhuset kommer inte att hamna på snedden.
Började med att åtgärda slitage på axlar och tappar genom att polera dem i rullbänken, sedan bytte jag även lagret för centrumhjulet.
Sedan plockade jag ner verket totalt och skruvade tillbaka fjäderhusbryggan. Därefter spänner man upp verket i svarven. Centrerar med spetsen i planskivan.
Antingen letar man reda på en passande bussning, annars för man svarva bussningar i hård mässing.
Letar därefter reda på en passande tolk för att kunna mäta upp det uppsvarvade hålet. Svarvar hålet 2-3 hundradelar mindre än bussningen. Nu pressas bussningen in på sin plats. Sedan måste bussningarna svarvas av till rätt höjd, och oljeförsänkningar skall fixas till. En del trixande krävas för att allt ska bli bra.
Nu återstår bara att rengöra verket och sätta ihop!

Longines 23Z igen

Fick in en Longines med kaliber 23Z för reparation. Den var mycket sliten i lagret för fjäderhuset i fjäderhusbryggan. Tänkte att använda min Schweizersvarv för reparationen. Tyvärr hade jag denna gång inte tid att fotografera hela processen men jag förklarar i text hur jag gick tillväga.

Först river jag upp hålet i bryggan till ungefär dubbla storleken beroende på bryggans och lagrets konstruktion. Sedan svarvar jag ett passande foder, jag brukar använda en väggursfodring som grundmaterial. Sedan pressar jag i fodringen. Den skall sticka ut något både på insidan och översidan.

Nu fäster jag verkbottnen i Schweizersvarven och centrerar med centrerspetsen. Tänk på att sätta backarna så att du kan fästa bryggan där fodringen sitter – det ska vara enkelt att lossa och fästa den.

Om du vill ha ytterligare noggrannhet i centreringen eller för att kontrollera den – gör du så här:
Tillverka en spets (jag använder en avbruten oljegivare) polera spetsen på den så att den kan löpa lätt i hålet, fäst spetsen på en träpinne. Ju längre pinne du har desto större precision. Jobbar du med väldigt hög precision kanske du gör tre pinnar – 20 – 30 – 40 cm långa. Sätt försättaren nära hålet – ju närmare, desto högre precision – stick in din centrerpinne i hålet. Vrid runt svarven. Är hålet ocentrerat kommer din pinne att åka upp och ner – kontrollera/titta på hur pinnens ände uppför sig. Om du behöver rikta uppsättningen knackar du på verkbottnen med en träpinne och hammare, dra åt käftarna lagom mycket. Prova igen – ta längre pinne – och så vidare – tills du är nöjd med centreringen.

Fäst bryggan. Svarva fodret plant mot bryggans ovansida. Svarva upp hålet till ca 0,1 mm under mått eller om du har bra tolkar till korrekt mått. Prova om axeln passar – anpassa hålet så att den passar bra. Kontrollera höjdluften. Svarva eller fräs – så att luften blir korrekt. Grada av och försänk hålet. Epilamisera. Klart!

Omfodra fjäderhusbrygga

Fick in en gammal fin Longines kaliber 23Z där hålet i fjäderhusbryggan var väldigt slitet. Jag bedömde att det inte skulle bli bra att slå ihop, hålet var för slitet för det. Måste fodra om.
Det finns flera olika sätt att göra det på. Så här gjorde jag i detta fall.

20141008-iPhone-0097

Så här såg det ut innan jag började.

20141008-iPhone-0100

Det första jag gör är att konstatera hur och åt vilket håll hålet är slitet. Eftersom bryggan är förnicklad går det lätt att se var slitaget börjar och slutar, där det är slitet har förnicklingen försvunnit och man ser mässingen. Jag tar en fin ristnål och markerar på bägge sidor var slitaget börjar.

20141008-iPhone-0102

Kan du se mina små ristar?

20141008-iPhone-0103

Kan du se mina små ristar?

20141008-iPhone-0105

Har letat reda på en passande fordring. Tar fram en rivare från min Seitz steninpressare i lämplig storlek. Jag sätter rivaren så att den skärande ytan korrelerar med mina ristar.

20141008-iPhone-0106

Jag skär med rivaren ett halvt varv, återigen mellan mina ristar.

20141008-iPhone-0107

Tar ytterligare ett tag.

20141008-iPhone-0108

Ett tag till behövs.
Det jag gjort nu är att jag försöker skära bort material – lika mycket åt det oslitna hållet som jag uppskattar det slitna hållet.

20141008-iPhone-0109

Nu kan jag snurra rivaren ett helt varv. Nu ska rivaren skära rakt ner och hålet skall komma rakt så att inte fjäderhuset lutar. Nu är det bara att riva upp hålet till rätt storlek.
Det är lättare att uppskatta hur mycket du skall flytta hålet om du använder en mindre rivare än vad jag använt här. En som går igenom hålet är att föredra om du är nybörjare.

20141008-iPhone-0110

Nu är fodringen på plats och hålet är försänkt, brotschat och glättat.
Fjäderhuset är parallellt med bryggan.