Fräsa ett hjul till svarven

Mitt senaste tillskott i maskinparken en Hobbymat. En mindre svarv med hyfsad precision med möjlighet till längdmatning och därmed också möjlighet att skära gängor.
Matningen fungerade dock dåligt, efter lite undersökning visade det sig att ett av hjulen i drivningen hade spruckit. Splinsen inuti hjulet hade dessutom försvunnit. Letade efter hjulet som reservdel, kunde inte hitta något. Återstod att tillverkarka ett nytt. Som tur är har jag tillgång till maskiner för att skära hjul. Det gamla hjulet var tillverkat i någon form av plast/nylon. Jag hade ett lämpligt ämne delrinplast i lager – det borde fungera. Svarvade till en bit samt även en i aluminium för säkerhets skull.

Hade ingen passande fräs – snabbast och enklast var att tillverka en stickelfräs. Tog en gammal förstörd stans från stansstället och svarvade till en passande form, slipade bort halva och finslipade ytorna med en arkansassten.

Därefter tillverkade jag en hållare till fräsmaskinen där jag kunde sätta upp fräsen, sedan var det bara att fräsa fram de 20 tänderna. I delrinplasten gick det lätt – på två fräsningar var hjulet klart. I aluminium gick det lite trögare, men också det gick fint efter några varv med mindre tag.

Nästa steg var att göra splines. 34 spår skulle skäras på insidan av hjulet. Hade ingen lämplig delningsskiva för 34 tänder. Gjorde på enklast möjliga sätt ett passande papper med 34 punkter som jag fäste på baksidan av en av mina delningsskivor. Sedan höll jag bara fast spindeln på en av punkterna på pappret. Använde ett nytt sparstål – svarvstål som jag slipade till lämplig form. Sparstålet fäste jag i svarvstålshållaren i supporten, sedan skar jag spår med support/svarvstål. Det fungerade väldigt bra!
Bara att sticka av hjulet och prova matningen.

Nu har jag en fungerande längdmatning. Återkommer till gängskärningen!

Annonser

Rolex cal 1030, problem med tänderna. Del 1.

Claes hade lämnat in en gammal fin Rolex GMT för reparation. Klockan gick men det gick inte att ställa visarna, det var helt stumt. Serienumret N693774 avslöjade att klockan tillverkats någon gång mellan 1961-62.

Jag plockade ur verket ur boetten och tog bort tavla och visare för att kontrollera vad som orsakade att klockan inte gick att ställa. Kunde snart konstatera att en av visarväxelhjulets tänder var avbruten, visarväxelhjulstappen också avbruten samt styrtappen på uppdragsaxeln också den av. Det som gjort att alla dessa delar gått sönder var att visarfriktionen var alldeles för trög.
Hur löser man detta?
Frågade runt hos kollegor om någon hade ett nytt visarväxelhjul – inget resultat. Fortsatte att söka på nätet, det gick inte heller. Återstår att reparera hjulet och fälla in en tand, eller att tillverka ett helt nytt.

Förklarade detta för kunden som var beredd att satsa på att få klockan i gångbart skick igen.

Efter att ha granskat hjulet insåg jag att det var så slitet och skadat att det måste bytas ut. För skojs skull tittade jag i en av mina skrotlådor med en massa blandade delar – döm om min förvåning när jag hittade flera kandidater som skulle kunna passa!
Sorterade ut några som jag mätte upp och jämförde med det gamla hjulet, hittade ett hjul som var ca 0,2 mm för stort. Det skulle gå att med hjälp av välsmaskinen justera storleken. Välsarna är en slags fil som filar formen på tandtoppen, med rätt välsfräs kan man därför fila ner hjulets diameter något. När hjulet fått rätt storlek var det dags att svarva en ny visarväxelhjulstapp, anpassad till det ”nya” hjulet. Det var spännande att sätta ihop alla delarna för att se om hjulet fungerade. Det gick fint!
Visarväxelhjulet växlar ner centrumhjulets rörelse – ett var per timma – till timhjulets ett varv per tolv timmar, utväxlingen är således 1:12.

Därefter fortsatte jag att ta isär mer av verket. Jag upptäckte att många delar hade stora slitage som jag efterhand justerade. Det var nog längesedan någon urmakare hade tittat närmare på detta urverk…

Längst ner två korta videosnuttar hur välsningen går till.
Klicka på småbilderna för att se större!
Del två av denna renovering kommer inom kort.

ETA 1168 ovanligt, enkelt

Gjorde en reparation på en ovanlig kronograf. Klockan ser ut som ett vanligt armbandsur dock med den skillnaden att denna har tryckknappar. Öppnar man boetten ser man att urverket ser ut som ett vanligt verk.
Urverket heter ETA 1168, i grunden är det ett annat ETA-verk – 1100.
Funktionen är enkel, ett tryck på den övre tryckknappen stoppar centrumsekundvisaren – den undre tryckknappen nollställer centrumsekundvisaren.

Så till själva reparationen.
Klockan saknade en tryckknapp, jag hittade en som passade ganska bra – lite större än den gamla. Bytte ut bägge knapparna så att det blev lika.
Jag såg att spärren var böjd. Varför?
Det visade sig att spärrhjulet låg högt. Ingreppet mellan spärrhjulet och kronhjulet var dåligt och för att spärren skulle fungera hade den böjts upp. Dessutom var lagret för fjäderhuset slitet, det bidrog till det dåliga ingreppet mellan hjulen. Jag bytte ut lagret för fjäderhuset och provade fjäderhuset i det nya lagret, monterade spärrhjulet som hade en ansats på undersidan. Jag beslöt att svarva av ansatsen för att sänka hjulet så att ingreppet skulle bli bättre. Tog bort en 10-del i svarven, det visade sig vara tillräckligt och ingreppet blev fint och bra.

Under bildgalleriet finns två korta filmer.

Klicka på bilderna för att se större!


Halda – ett svenskt fickur, del 2

Som första bilden visar fanns en för mig tråkig överraskning – kronhjulets kärna var väldigt sliten. Blev ett par timmars extra jobb. Tur att det gick att lösa i alla fall. Sista grejen som jag inte räknade var att glaset var för lågt. Det är inte helt lätt att ändra höjden så att det blir jämnt och fint och utan märken. Men övning ger färdighet!
Klicka på bilderna för att se större!

Alla delar till kronhjulet.

Allt på plats.

Halda – ett svenskt fickur, del 1

Har haft nöjet att besöka Haldamuseet i Svängsta vid ett par tillfällen. Om du har möjlighet, missa inte ett besök i detta museum. Henning Hammarlund startade Halda fickurfabrik i Svängsta 1887, tillverkningen av fickur pågick fram till 1926. Fantastiskt att vi i Sverige haft tillverkning av fickur av mycket hög kvalité, synd att det inte bar sig. Man valde att tillverka annat såsom telur, taxametrar, skrivmaskiner för att avsluta med spinnrullar – en tillverkning som fortfarande finns kvar i Svängsta.
Henning Karlsson vår guide vid besöken arbetade själv vid fabriken, han är en av dem vi kan tacka för detta fina museum. I samband med att ABU bildades 1943 behövdes mer lokaler och det beslutades att den gamla urfabriken skulle tömmas på sina inventarier. Henning Karlsson och några vänner tömde lokalen men istället för att köra allt till tippen smörjdes alla maskiner in och fraktades till ett gammalt hus i skogen i närheten. Där gömdes allt till 1969 då huset börjat förfalla så mycket att hela denna skatt hotades. Henning kämpade för att allt skulle ställas iordning till ett museum – det blev verklighet 1977 då museet kunde öppnas i just den lokal där det hela började en gång.
Hela fabriken är intakt så i princip skulle man kunna starta tillverkningen igen! En spännande tanke…
Det finns mycket att berätta om Halda – för dig som vill veta mera rekommenderar jag boken – Halda-en svensk fickurfabrik av Sandström, Carlsson och Sjunnesson. Kanske går den att hitta på antivariat.

Nu över till själva fickuret!
Tog emot ett Halda savonettguldfickur för reparation. Måste erkänna att jag inte tittade tillräckligt noga på verkets kondition när jag gjorde kostnadsförslaget! Känns detta igen? Fickur med dolda fel…
Kanske kan detta inlägg hjälpa någon att hitta de fel som fanns i min reparation.
I denna första del visar jag felen samt hur jag åtgärdade några av dem, andra delen kommer att handla om ett allvarligt fel och dess avhjälpande.

Omega cal 501

Håkan hade lämnat in ett gammalt Omega herrur för renovering.
Serienumret 16345778 tyder på ett tillverkningsår runt 1958-59.
Klockan var i ett normalslitet skick, jag kunde dock ganska snart konstatera att lagren för fjäderhuset var mycket slitna. Det var så slitet att fjäderhuset tog i centrumhjulet, inte bra. Detta måste naturligtvis åtgärdas genom att göra nya lager. För att tillverka nya lagringar fick jag ta fram min planskiva till svarven. Där kan man spänna upp ett verk och svarva upp de slitna hålen. Fördelen med att spänna upp verket i svarven är att man kan få hålen absolut centrerade och lika, fjäderhuset kommer inte att hamna på snedden.
Började med att åtgärda slitage på axlar och tappar genom att polera dem i rullbänken, sedan bytte jag även lagret för centrumhjulet.
Sedan plockade jag ner verket totalt och skruvade tillbaka fjäderhusbryggan. Därefter spänner man upp verket i svarven. Centrerar med spetsen i planskivan.
Antingen letar man reda på en passande bussning, annars för man svarva bussningar i hård mässing.
Letar därefter reda på en passande tolk för att kunna mäta upp det uppsvarvade hålet. Svarvar hålet 2-3 hundradelar mindre än bussningen. Nu pressas bussningen in på sin plats. Sedan måste bussningarna svarvas av till rätt höjd, och oljeförsänkningar skall fixas till. En del trixande krävas för att allt ska bli bra.
Nu återstår bara att rengöra verket och sätta ihop!

Ulysse Nardin med 72 år gammalt fabrikationsfel

Fick in ett fint gammalt Ulysse Nardin-fickur för reparation. Det såg helt nytt ut. Men när jag drog upp klockan, snurrade visarna bara runt. Ett klassiskt fel – centrumdriven lossnat. Garantitiden hade gått ut för längesedan, klockan hade fått ligga, nu blev det min tur att försöka fixa till felet. Sände en fråga till fabriken om de visste något om klockans ålder. Den är tillverkad 21/10 1943, verket är ett 22 linjers. 

Det är inte alldeles enkelt att bara nita fast hjulet igen. Jag brukar svarva till driven lite för att det inte skall lossna igen. Har försökt att beskriva hur i texterna till bilderna.
För att se större bilder klicka på bilden!

Avrostad gånghjulstapp

Fick in ett Movado damur för renovering. Kaliber 16 – 7 linjers, 16,5mm.
Lyckades missa att gånghjulstappen var rostskadad på ena sidan. Verket såg så fint ut men det hade en liten men ödestiger rostskada. Försökte få tag på ett nytt gånghjul utan resultat. Vad göra?
Av någon gammal urmakare fick jag för längesedan ett tips om denna lösning som jag tänkte försöka med.
Detta verk hade turligt nog motsten på den skadade sidan. Stenhålen för ett vanligt hjul utan motstenar sitter oftast ipressade så att den plana ytan på insidan ligger jämns med verkbottnen eller bryggan, hjulets axialspel begränsas således av de plana ytorna på stenarnas insida. Där motsten används blir det nästan tvärtom, hålet fungerar som ”styrning” och motstenen tar upp axialspelet, det gör att själva axeln görs lite längre än en axel utan motstenar.
Därför tänkte jag vända på stenen så att den fungerar som ett ”vanligt” stenhål och svarva en ny tapp på hjulet.
Egentligen inga konstigheter, bara att göra! Och i mitt fall fungerade klockan utmärkt efteråt.
Skruvade tillbaka motstenen så att det i framtiden – om någon hittar rätt hjul, kan återställa min lösning.